ettannatlivnu

Jag tror mina känslor är förvirrade, jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag känner, jag är trött, energilös och har inte någon egentlig lust för någonting. Det är tråkigt... Jag vill komma tillbaka till gamla vanliga jag, sprallig och glad med massa energi och ideer. Nu skulle det inte göra mig något att stänga in mig i ett rum eller däcka i en solstol ute på altanen hela dagen. Jag tänker som vanligt för mycket, en klump i magen, oro och ångest. Kommer mitt liv någnsin bli som vanligt igen? jag vill tro det. ÅÅååh, vad jag älskat honom.

Tanken att hans läppar en gång kommer mötas med någon annans, att någon annan får ta del av hur fantastisk han faktiskt är, han har varit världens bästa pojkvän. Tanken om att mina läppar kanske någon gång kommer möta någon annans finns knappt. Jag vill inte att de ska mötas med någon annans. Jag vill ha honom och ingen annan. Vi var ju menade för varandra. Det lyste om oss och den kärlek vi en gång hade, den var äkta, den var sann... Hur kan något så bra bara försvinna? som om att ingenting hade hänt? som om att Vi inte hade funnits.