Hur?
Hej älskling!
Hur mår du? hur har din helg varit?
Idag är det en vecka sedan som jag flyttade ur mina saker ur våran lägenhet.
Det är även 6 veckorsedan vi egentligen först flyttade isär. Hur kunde det bli såhär?
varför ska det göra såhär fruktansvärt ont? Min mening med livet försvann när du sa att det inte längre fanns något att bygga på just nu. Hur kan en människa plötsligt ändra ens liv så totalt? Det känns som jag inte längre har någon rätt till ditt liv, som jag aldrig haft, jag finns inte längre för dig och allt går så lätt för dig, mitt hjärta gör ont och jag kan inte förstå att detta ska vara "rätt" det kan inte vara rätt! det går inte, vad är meningen med att jag ska gå och må dåligt om det nu inte ska vara du och jag? i mitt huvud är det bara du som möjligtvis skulle kunna vara meningen med livet, finns ingen annan jag vill vara med, alla andra är för fula, för unga, för gamla, för konstiga...Inte som du. Det finns ingen som du! kommer aldrig finnas.
Jag står och stampar på en och samma plats just nu, jag går inte framåt, snarare bakåt... jag trodde det skulle gå lättare att gå igenom detta, betydligt lättare. Ack så fel jag hade...
Jag vet inte vad jag ska skriva, jag är tom inuti, utan livsgnista, hopp, tro eller vilja till något.
Hur mår du? hur har din helg varit?
Idag är det en vecka sedan som jag flyttade ur mina saker ur våran lägenhet.
Det är även 6 veckorsedan vi egentligen först flyttade isär. Hur kunde det bli såhär?
varför ska det göra såhär fruktansvärt ont? Min mening med livet försvann när du sa att det inte längre fanns något att bygga på just nu. Hur kan en människa plötsligt ändra ens liv så totalt? Det känns som jag inte längre har någon rätt till ditt liv, som jag aldrig haft, jag finns inte längre för dig och allt går så lätt för dig, mitt hjärta gör ont och jag kan inte förstå att detta ska vara "rätt" det kan inte vara rätt! det går inte, vad är meningen med att jag ska gå och må dåligt om det nu inte ska vara du och jag? i mitt huvud är det bara du som möjligtvis skulle kunna vara meningen med livet, finns ingen annan jag vill vara med, alla andra är för fula, för unga, för gamla, för konstiga...Inte som du. Det finns ingen som du! kommer aldrig finnas.
Jag står och stampar på en och samma plats just nu, jag går inte framåt, snarare bakåt... jag trodde det skulle gå lättare att gå igenom detta, betydligt lättare. Ack så fel jag hade...
Jag vet inte vad jag ska skriva, jag är tom inuti, utan livsgnista, hopp, tro eller vilja till något.
Kommentarer
Trackback
