Det är tungt!
Idag vaknade jag 04.20... hade super svårt att somna om, tankarna bara irrar runt som osammanhängande text i mitt huvud, jag får ingen rätsida på vad som händer och varför detta händer, vi har ju haft det så bra ihop, vi har varit givna för varandra och våra år tillsammans har varit mina bästa. Vi har gått igenom glädje och sorg, bästa vänner som gjort slut, släkt som dött och föräldrar som skiljt sig, körkort, student och ja ALLT... Plötsligt tvingar han in mig i denna ensamma värld helt själv, känslorna räcker inte... Jag känner mig som bambi på hal is.
Jag vet inte om jag verkligen är närvarande i vad som verkligen händer, jag känner mig platt... står kvar på samma plats och det känns som detta är någon annans liv, inte mitt, det var ju inte såhär det skulle sluta?? Hur ska man tro på kärleken igen? hur ska jag våga älska någon igen? KAN jag det? kan inte tänka mig att jag någonsin kommer kunna ha dessa känslor för någon annan? Jag känner att jag har en lååång väg att vandra, och jag känner mig rädd för vad framtiden har att erbjuda. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!!!
Snälla väck mig ur denna mardröm!
Jag vet inte om jag verkligen är närvarande i vad som verkligen händer, jag känner mig platt... står kvar på samma plats och det känns som detta är någon annans liv, inte mitt, det var ju inte såhär det skulle sluta?? Hur ska man tro på kärleken igen? hur ska jag våga älska någon igen? KAN jag det? kan inte tänka mig att jag någonsin kommer kunna ha dessa känslor för någon annan? Jag känner att jag har en lååång väg att vandra, och jag känner mig rädd för vad framtiden har att erbjuda. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!!!
Snälla väck mig ur denna mardröm!
Kommentarer
Trackback
