ettannatlivnu

...som man verkligen lär känna sig själv, jag tror faktiskt även att man växer en gnutta som människa, det som inte dödar härdar sägs det ju, och det är ju faktiskt precis så som det är. Det är hårt, livet är inte rättvist, det har jag fått lära mig. Det handlar om att kämpa, gå vidare och försöka bli en bättre människa, utvecklas ska man aldrig sluta göra. Någonstans mitt i allt får man ha hoppet om att det någongång ska vara värt mödan.

Det är också när man går igenom någonting svårt som man ser vilka ens riktiga vänner är, vilka som självmant kommer till dig, bryr sig om dig, hjälper dig, lyssnar (om och om igen, på samma sak) och frågar hur du mår. Dessa människor behöver nödvändigtvis inte vara de människor du tror, det har jag fått erfara. Jag har även insett att jag har fler vänner än jag trott som verkligen bryr sig och som ställer upp, jag har även blivit besviken över en person jag trodde skulle bry sig mer. Men det är nyttigt, det är en vinst i sig, man ska omge sig av vänner som man bryr sig om och som bryr sig om dig. De andra är energisugare som isället tar den energi du kan behöva mitt i allt som är svårt. Det är nyttigt att gallra, det vinner man själv på i slutet, för vad ger det en att umgås och spendera sin tid med någon som bryr sig mer om sig själv än något annat?

Ur någonting ont kommer alltid någonting gott, när dörrar stängs öppnas nya... Livet går vidare även om man inte själv märker det.